I januari ligger de svenska trädgårdarna i vila men du kan redan nu börja tänka så smått på den vår som är i antågande. Januari är en bra tid att fantisera och drömma om kommande projekt, göra ritningar över trädgården och planera för växter – till lust och nytta, färger och former.


Men även vinterträdgården kan behöva en viss övertsyn. Glöm inte att titta till trädgården då och då. Skaka av snötyngda grenar så de inte bryts av och titta till lagrade knölar, frukt och rotsaker som förvaras frostfritt.

I slutet av januari är det dags att så frön som behöver lång groningstid, köldbehandlas (stratifieras) eller kanske behöver ligga länge i fuktig jord. Det är också roligt att så frön från julens fruktbord, dadlar, citrusfrukter, mango, passionsfrukt mm.
Du kan också börja ta in och driva kvistar från buskar i trädgården. Trollhassel, gullbuske, sälg, vide, vinterjasmin m.fl. är lämpliga. Blåbärsris blir en skir och vacker påminnelse om den vår som komma skall. Ta gärna kvistarna en mildvädersdag eller ställ dem kallt inomhus någon dag innan drivning.

Skapa en matplats för fåglar

På vintern är det ett bra tillfälle att lära känna de vanligaste stannfåglarna. Skaffa dig en bra fågelguide och kanske en kikare att ha i fönstret. De är fler än du tror. Skapa en egen matningsplats och placera den så att du ser den bra från fönstret, men inte för nära så att de störs.


Om du har börjat ge stannfåglarna mat, så är det viktigt att fortsätta med utfodringen på samma plats vintern ut. Lägg inte maten direkt på marken så att råttor och möss, kaniner, harar och rådjur kommer åt den. Traktens katter brukar också dras dit där det finns mycket fåglar. Se till att utfodringsplatsen sitter lite högt och har någon granruska, enbuske eller annat skydd, som småfåglarna snabbt kan gömma sig i när det kommer en sparvhök. Sparvhöken brukar bevaka matställen för småfåglar vintertid. Det är också viktigt att du lätt kan göra rent på och kring matplatsen, annars kommer sjukdomar att kunna spridas mellan fåglarna.

Vilken mat ska du välja?

Talgoxen är en vanlig gäst. Den älskar energirika fettrika frön som solros-, hamp- och linfrö, jordnötter talg och späck, kokosnöt, ost, men även äpplen och päron.


Blåmesen tycker också om fettrika frön och jordnötter, men även rönn-, hagtorns- och oxelbär.


Gulsparvarna tycker om havre, brödsmulor bland annat.


Grönfinkarna tycker om samma meny som de ovanstående.


Gråsparv och pilfink - passa på och lär dig skillnaden! Äter det mesta, som de andra arterna tycker om: brödsmulor, havre, hamp-, lin-, solrosfrö, knoppar.


Koltrastarna äter också det andra du lagt ut, men älskar äpplen och päron. Dela på äpplet så kommer de åt bättre. Om du får koltrasten att stanna, så kommer hanen att bjuda på den underbaraste sång i vår, sittande på en TV-antenn eller högst upp i ett träd.


Med en varierad meny kommer du också att kunna få andra arter som gäster, vilka inte är lika vanliga, t.ex bergfink, stenknäck, sidensvans, nötskrika, domherre, hackspett mfl.

Read More......

Nu är det dags att göra bokslut i trädgården. Tänk igenom vad du lyckades med och vad som blev mindre bra av årets trädgårdsplaner.

Du kan också börja redan nu med att fundera på kommande trädgårdsprojekt. Då är du väl förberedd när våren kommer till din trädgård.

För trädgårdsdagbok

Gör en ritning på rutat papper där du skissar upp din trädgård. Det är lätt att glömma från ena året till det andra vad det var du tänkte göra och vad som inte blev av. Den kan också bli grunden till en trädgårdsdagbok där du kan anteckna och minnas glädjeämnen och bekymmer från ena året till det andra.

Trädgårdsrunda även på vintern

Glöm inte bort att göra en rundtur i trädgården ibland. Skotta bort tyngande blötsnö. Kolla så att du inte glömt att skydda någon växt som upptäckts av rådjur och harar. Se efter att vinterförvarade lökar, knölar, frukt och rotsaker ”mår bra”. Kontrollera att skydd för krukor och utemöbler inte blåst av. Eventuellt kan växter som ställts in i växthuset behöva vattnas om det varit varmt och soligt en längre tid. Vinterbädda även runt de växter som ställts in i växthuset eftersom det kan bli lika kallt där som på friland även om du slipper blåsten.

Extra ljus inomhus

Inomhus behöver de flesta växter ha ordentligt med ljus. Stora växter som placeras inne i rummet behöver extra ljus. Koppla belysningen till en timer så får växten samma antal (ex. 10-12) soltimmar varje dag.

Låt blommorna ställa in sig

Vrid inte på växterna i fönstret eftersom de ställer in bladen för att få så mycket ljus som möjligt. Många växter, t ex. hibiskus, porslinsblomma, myrten med flera, är mycket känsliga för att snurras. Det händer då lätt att de tappar blad och knoppar.


Text: Eva Ståhl

Read More......

Read More......

 

 

Skydda dina växter

Täck ömtåliga växter luftigt med löv, halm, täckbark eller flis. Gräv ner utomhusväxter i krukor i marken. Du kan även ställa dem intill en varm husvägg i lä eller ställa in dem i kallväxthus eller jordkällare.

Gnagskydd

Sätt gnagskydd runt nyplanterade träd och buskar. Sätt skyddet ända ner till marken och tillräckligt högt för att hindra harar, rådjur och kaniner att mumsa på dem i vinter.

Höstgräv

Så länge marken inte är frusen går det bra att höstgräva. Lerjordens kockor fryser sönder under vintern och jorden blir luftigare. Kanske vill du anlägga en ny rabatt eller utvidga trädgårdslandet? Då blir det lättare att bearbeta de uppgrävda jordkockorna på våren.

Passa på att stöka till

Nya anläggningsarbeten går bra så länge tjälen inte gått i jorden. Gräva för damm, gjuta fundament, sätta upp staket, fälla träd, ta hem sand, grus och jord eller lägga plattor gör att det blir stökigt i trädgården och kan lämpligen göras nu då man ändå inte vistas i trädgården så mycket. Det är synd att rumstera om för mycket den korta tid då trädgården är som vackrast så passa på under den här tiden.

Kalka där så behövs

Nu är det dags att kalka om det behövs, runt fruktträd, i rabatter och på gräsmattan. Kornad kalk är lättast att sprida. Sprid med handkraft och se till att kalken hamnar jämnt fördelad. Genomför gärna en jordanalys, för att se om kalkning behövs. Styv lerjord som kalkas blir inte så kompakt och den blir mer lättarbetad och väldränerad.
Obs! Var försiktig bara, så att du inte kalkar kring surjordsväxter. Exempel på surjordsväxter är: rododendron, ljung, hortensia, syrenhortensia, amerikanskt blåbär, klockbuske, blå bergvallmo.

Stallgödsel är bra att lägga på jorden så sent som möjligt, precis innan jorden har frusit. Stallgödsel från häst eller ko förbättrar jordstrukturen och ökar mullhalten i jorden och tillför många goda mikroorganismer vilka bryter ner organiskt material och gör näringsämnena tillgängliga för växterna.

Sticklingar

Du kan ta vedartade sticklingar av exempelvis hortensia, schersmin, forsythia och fläder när träd och buskar fällt sina löv. Skär av toppen på sticklingen precis ovanför en knopp. Låt 6-8 knoppar finnas kvar på sticklingen och skär rakt av under en knopp. Plantera sticklingarna i en grop med ett bottenlager av sand och låt två knoppar sticka upp över jorden. Lägg ett sandlager överst och vattna så att översta lagret slammar till tätt runt sticklingen.

Växter som kan vara svåra att övervintra tex rosmarin, timjan, fransk dragon, budleja kan du ta sticklingar av och sätta i vatten, ljust, i rumstemperatur och plantera i kruka när de fått rötter.

Du kan göra avläggare av exempelvis forsythia, kaprifol, vinbär, krusbär, buxbom med flera. Det gör du genom att böja ner ett årsskott med hjälp av en klyka. Täck med jord, men låt toppen böjas upp lodrätt.

Redskap och reparationer

Till sist är det dags att göra rent och reparera redskapen, tömma vattentunnor och slangar. Kom ihåg att ställa in tomma krukor så de inte fryser sönder.



Text: Eva Ståhl

Read More......

Historien om koloniträdgårdar i modern mening är mer än hundra år gammal i vårt land. Varifrån idén kom, var det började, hur trädgårdar i städernas närhet växte till en rörelse och bredde ut sig över hela landet berättar här Leif Thorin.

Genuint svenska tror nog de flesta att våra koloniträdgårdar är. Och på ett sätt är de det, för det var nog torpstugorna och potatislanden hemma på den svenska landsbygden de hade som förebild, industriarbetarna som byggde de första kolonistugorna i städernas utkanter kring sekelskiftet 1900.

Men koloniträdgårdsrörelsen som idé har ett annat ursprung. Den nådde vårt land på 1890-talet efter att ha vuxit fram ur flera olika verksamheter i Tyskland och funnit sin nordiska form i Danmark. Det var efter danskt mönster som koloniträdgårdsrörelsen organiserades i Sverige, liksom för övrigt även i Finland och Norge, i början av 1900-talet.

Ungefär samtidigt började man anlägga koloniområden i många andra länder på den europeiska kontinenten norr om Alperna. Våra svenska koloniföreningar blev en del av en europeisk folkrörelse, som alltsedan år 1926 företräds av ett internationellt förbund med säte i Luxemburg och nu har mer än tre miljoner kolonister anslutna i femton nationella förbund.

Odling för husbehov
De koloniområden som anlades på 1890-talet i Malmö och Landskrona räknas som de första organiserade koloniträdgårdarna i Sverige. Men ett liknande område anlades ännu tidigare av Jonsereds fabriker utanför Göteborg för att arbetarna inte skulle flytta till Amerika.

Ett avgörande inflytande på koloniträdgårdsrörelsens utveckling hade Anna Lindhagen, som år 1903 såg koloniträdgårdar i Köpenhamn och då gav sig ett heligt löfte att arbeta för koloniträdgårdar hemma i Stockholm. Hon hade de rätta kontakterna och snart anlades där det ena koloniområdet efter det andra. I flera andra städer togs liknande initiativ och när så det första världskriget bröt ut och det blev svårt att få tag i livsmedel fick koloniträdgårdsrörelsen ordentlig fart.

Från Citadellets koloniområde i Landskrona i början på 1900-talet. Släkten samlad framför farfars kolonistuga. Stiligt exempel på snickarglädje. I bakgrunden syns stall och hönshus. Bilden togs sommaren 1908. Minstingen heter Hugo och föddes 17 april samma år.
Fotograf/Illustratör: Okänd




Hus till lystPå de flesta kolonilotterna fanns det då inga stugor utan det var odlingen av rotfrukter och grönsaker som var det primära. Men det fanns ofta starka önskemål om att få bygga ett lusthus eller en liten stuga på kolonin och på ganska många områden ingick det från början i planerna att detta skulle vara tillåtet.

På en del håll blev bebyggelsen ganska vildvuxen. Det tyckte inte Anna Lindhagen om. Hon ansåg att lusthusen skulle »göra minsta möjliga väsen av sig« men de fick inte heller »stå i långa, regelrätta rader, som ett upplag av lådor eller marknadsstånd« eller så att de »förstör naturintrycket«.

Det var också viktigt hur stugorna målades. Gula, bruna eller röda skulle de vara, inte skära, blå eller ljusgröna, för dessa färger ansågs inte vara lämpliga i naturen. »De svarta ledsamma papptaken bör man söka utrota« skrev Anna Lindhagen och takfoten skulle gå långt ner så att fasaderna inte skulle bli alltför höga i förhållande till sina små längdmått. För det var verkligen mycket små stugor som tillläts: 5-8 kvadratmeter inne i eller helt nära staden och 14-15 kvadratmeter längre bort.

Kolonisterna rättade sig motvilligt efter överhetens arkitektursyn och år 1910 kunde Anna Lindhagen konstatera att »svårigheterna att få ett prydligt byggnadssätt genomfört börjar minska allteftersom de proportionerliga och på samma gång enkla lusthus, å vilka ritningar tillhandahålles av föreningen tilltaga i antal.« Det kostade 25 öre att köpa dessa typritningar till kolonistugor, upprättade av arkitekter som kom att höra till de allra mest namnkunniga och respekterade i vårt land: Ragnar Östberg och Lars Israel Wahlman.

Kolonisterna och staden
I en tidskrift från år 1926 konstaterade sekreteraren i Stockholms Stads koloniträdgårdsråd, Anna Åbergsson, att koloniträdgårdsrörelsen kom in i ett nytt skede när kristiden för livsmedelsproduktionen var över. Hon framhöll koloniträdgårdsverksamhetens betydelse för hälsan, ekonomin och skönheten i städerna och pläderade för att koloniträdgårdarna skulle läggas in i stadsplanerna.

Så skedde emellertid inte i någon större omfattning och när arrendet gick ut fanns det inte något besittningsskydd. Men det tillkom ändå ganska många koloniområden fram till tiden efter andra världskriget. Kolonistugorna tilläts bli litet större än tidigare och i områden från 1930-talet och framåt kan man tydligt se hur byggnadsstilen påverkades av funktionalistiska förebilder i bostadsbyggandet.

I 1952 års generalplan för Stockholm finns ett stort område för koloniträdgårdar i den schematiska planen för hur en förort skulle planeras. Ändå levde så sent som på 60-talet många beslutsfattare i tron att välbelägna koloniområden var bra reservmark för utbyggnad av bostäder, parkeringsplatser, bollplaner och annat som behövdes i de snabbt växande städerna.

Många koloniområden togs i anspråk för annan markanvändning, ibland helt i onödan, som i fallet Enskededalen i Stockholm, det som var den verkliga bakgrunden till P. C. Jersilds tragiska historia i Babels hus (även filmatiserad med Carl Gustav Lindstedt som drabbad kolonist). Ibland, men långt ifrån alltid, lyckades kolonisterna utverka att nya koloniområden anlades i utbyte.

Starkare och tryggare
På 1970-talet fick koloniträdgårdsrörelsen företrädare som starkare kunde hävda dess intressen och när staten i början av 1980-talet formulerade sin nya rekreationspolitik ansågs koloniträdgårdar och odlingslotter vara en utmärkt form av närrekreation, som förtjänade samhällets stöd. I Göteborg inspirerade en doktorsavhandling om Boende och skaparglädje (Lena Jarlöv 1982) till ett nytt koloniområde med fria tyglar för självbyggeri i Lövgärdet i stadens nordöstra utkant. Staten lämnade bidrag till anläggningskostnaderna med motivet att kolonistugorna skulle »öka kvarboendet« i stadsdelen.

Många kommuner engagerade sig nu i tillkomsten av koloniområden och fritidsbyar. Kolonisternas besittningsskydd stärktes och man såg inte längre deras verksamhet som en tillfällig markanvändning. I många kommunala översiktsplaner skriver man nu om behovet av kolonilotter och de gamla koloniområdena i Stockholms innerstad och i flera andra städer anses vara av riksintresse för kulturminnesvården.




Ett av Stockholms Stads arrangemang under Kulturhuvudstadensåret 1998 var trädgårdsutställningen "Odlarglädje" i Vinterviken. Där uppfördes en ekologisk och handikappsanpassad kolonistuga av Träslottet i Arbrå, i samarbete med Hjälpmedelsinstitutet och Koloniträdgårdsförbundet. Arkitekt Lars Einarsson.
Fotograf/Illustratör: Bertil K. Johansson


Typritningar och tävlingarÅtskilliga arkitekter har på senare tid lagt mycken möda på nya typer av kolonistugor, men det har inte i någon vidare omfattning påverkat byggandet. På den första moderna bostadsmässan 1985 i Upplands Väsby visade till exempel Boro-hus upp ett nytänkande (av arkitekt Björn Malmström) i en stuga som bara byggdes i detta enda exemplar.

När Koloniträdgårdsförbundet år 1990 var värd för en stor internationell kolonikongress medverkade Stockholms Stad och arrangerade bland annat en nordisk idétävling om 90-talets koloniträdgårdar. Bland 52 inlämnade förslag fanns det åtskilliga uppslag att ta vara på för stugfabrikanterna. Fastighetskontoret byggde ett exemplar av varje prisbelönad stuga på Järvafältet, men i övrigt lämnade tävlingen inga spår i produktionen, kanske delvis beroende på att kommunerna under 90-talets ekonomiska kris nästan helt upphörde med att anlägga nya koloniområden.

Sedan dess har koloniträdgårdarnas betydelse för miljön och folkhälsan uppmärksammats alltmer och trädgårdsintresset ökat markant. När det nu byggs små kolonistugor på Årstafältet har Stockholms Stad återigen engagerat sig i hur de bör se ut och med hjälp av välrenommerade arkitekter tagit fram typritningar på stugor som är bygglovsbefriade. Jämförda med byggvaruhusens friggebodar blir de dyra och kanske inte så populära bland kolonisterna, men de fungerar bra som traditionella kolonistugor.

Det gjorde förstås inte de skapelser som visades i full skala utanför Moderna Museet och Arkitekturmuseum när Stockholm var kulturhuvudstad år 1998; världskända arkitekter visade då sina visioner av mötet mellan människa och natur, materialiserade i »kolonistugor«. De var roliga att se och kliva in i men stärkte nog påtagligt många kolonisters fördomar om arkitekter.

Nyligen har en allmän arkitekttävling lockat 265 förslagsställare att visa hur en trädgårdsbyggnad på tio kvadratmeter skulle kunna se ut. Det vinnande förslaget visades i full skala i slutet av mars för 60 000 besökare på den stora trädgårdsmässan i Stockholm. Inte heller denna stilrena byggnad, med varierbara gränser mellan ute och inne, kommer att bli någon bästsäljare som kolonistuga.

Men nog borde det vara möjligt att i serieproduktionen få fram litet mer varierade och smakfulla små stugor än de som finns för närvarande. Och det skulle också finnas en marknad för dem, om kommunerna tog sitt ansvar och såg till att fler koloniområden anlades.

God bebyggd miljö
Enligt de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen ska det i en god bebyggd miljö finnas möjlighet till »lokal odling«. Det är bara att hoppas att planerare och beslutsfattare i framtiden tar detta på större allvar än vad man till exempel har gjort i planeringen av Hammarby Sjöstad i Stockholm. De kolonilotter som finns i närheten skulle behöva flerfaldigas. I stället finns det idéer om att bygga en idrottsanläggning på koloniområdet, alldeles vid randen av Nackareservatet, samtidigt som regeringen har anmodat storstadsregionerna att vara särskilt varsamma med de tätortsnära naturområdena ...

Leif Thorin är arkitekt och generalsekreterare i Koloniträdgårdsförbundet.


***

Göteborgs Koloniträdgårdar 1905 – 1980.   

Read More......

Read More......